När tekniken blev mindre


Tittar man på elektronik fram till slutet på 40-talet var den oftast stor, klumpig och inte speciellt effektiv – i senare års mått mätt. Dessutom var den mycket mer ömtålig än den sedan blev 1947 – när transistorn  uppfanns. Detta gjordes av tre forskare vid Bell Laboratories i USA – John Bardeen, Walter H. Brattain och William B. Shockley. Dessa blev sedermera belönade med nobelpriset i fysik 1956.
Morris Tanenbaum vid Bell Laboratories utvecklade transistorn vidare 1954 genom att börja använda materialet kisel (silikon) vilket framåt slutet på 1960-talet kom att bli det vanligaste materialet i transistorer. Transistorn ersatte därmed det betydligt större och mer effektkrävande elektronröret. Transistorn var dessutom betydligt mer stöttålig än det ömtåliga elektronröret. Fördelarna med transistorn framför elektronröret var många:
Obegränsad livslängd i och med att materialtransport vid elektroder elimineras
Robusthet – total stötokänslighet
Större reproducerbarhet, särskilt vid små enheter
Möjlighet till mycket små enheter
Väsentligt förbättrad förmåga att leda ström
I mitten av 60-talet ledde forskningen kring transistorer vidare till utvecklingen av integrerade kretsar och de kretskort vi är vana vid idag i alla elektriska prylar.
Uppfinnandet av transistorn var en del av den stora tekniska revolution som sedermera fyllde våra hem med allsköns saker från golv till tak. Man kan under samma period 1960 – 2010 – se hur hemmens elförbrukning ökat lavinartat. Vi använder oerhört mycket mer el i våra hem idag än på 60-talet och en betydande del av vår hushållsekonomi går till detta. Skaffa dig därför billigare el på http://www.elavtal.biz.

This entry was posted in Uncategorized.

Comments are closed.